Nordiska vänner

November 2016 är det dags igen att träffas!

Välkomna till en Nordisk Katekumenatkonferens i Uppsala, Sverige 17-18 november 2016

NY brev ut

——————————————–

Det här tycker vi i Sverige är så roligt att det blir ett Nordiskt nätverksmöte i höst!

nordiccat (2)De flesta i styrelsen kommer att åka och vara med! Men vi hoppas att du som är en del av katekumenatet också vill hänga med och finnas med vid träffen. Det är en träff som är viktig i sammanhanget, du möter vänner från alla de nordiska länderna. Vi är med tillsammans och utvecklar och funderar kring det här med katekumenatarbetet. Hoppas du får en möjlighet att vara med! / Susanne Lindström

Nordiskt nätverksmöte om katekumenatet 25-26 augusti 2015 på Kyrkans utbildningscentral i Järvenpää, Finland

Anmälan senast 31.5.2015 via : ( tryck på länken)

————————————————————————————

Tidigare möten tillsammans

Nordiskt möte kring katekumenatet 14 november 2013

Platsen: Stockholm

Inledning Eva Brunne: ”Ni är jorden salt och världens ljus”, ord som riktade sig till dem som var uppgivna och lite illa medfarna för att de skulle bli styrkta i att vara människa. Biskop Eva hälsade oss också välkomna till Stockholms stift och berättade lite om det.  Biskopen välkomnade särskilt de nordiska gästerna.

Presentationsrunda:

Gunilla Nordin, sekreterare i föreningen för katekumenatet, stiftspedagog i Skara stift.

Esbjörn Hummelgård, kyrkoherde i Trondheim, med i arbetsgrupp för att få igång katekumenatet i Norge.

Anne Reiter, domkyrkan i Odense, medi arbetsgrupp i Danmark,

Marianne Mellerup, domkyrkan i Odense, arbetar också med pilgrimsarbete,

Marjaana Kanerva arbetar med vuxenutbildning i en stor organisation

”Kyrkotjänsten” som hjälper församlingarna att utföra sitt arbete.

Nina Carlsson Garlöv, styrelsen för föreningen katekumenatet, stiftspedagog i Uppsala.

Juha Luodeslampi, Finska kyrkostyrelsen, ansvarig för vuxenpedagogiska frågor.

Lotta Rönngren, styrelsen för föreningen katekumenatet, präst i Västerled

Villy Jacobsen, har arbetat med katekumenatet i tre år,

Line Hage, präst, med i arbetsgruppen, önskar sig en förening i Danmark eftersom katekumenatet passar så bra i den danska folkkyrkan.

Rebecka Tengnér, med i styrelsen, stiftspedagog med ansvar för vuxenpedagogiska frågor, ideellt engagemang och organisationsfrågor.

Göran Rehnström, med i styrelsen för föreningen, präst i Linköping,

Elisabeth Lindow, med i styrelsen föreningen, kh i glesbygd i Skåne, har arbetat med katekumenatet i mer än 20 år. Katekumenatet är ett tydligt redskap för församlingen som är väldigt viktigt.

Eva Wulff, kassör i föreningen, stiftspedagog i Lund med ansvar för undervisningsfrågor och ideellt engagemang.

Susanne Lindström, ordförande i föreningen, församlingspedagog i Lerums församlingen med ansvar för pedagogik och utveckling.

Läget just nu i Norden

Susanne  Lindström ordförande hälsade välkommen till detta historiska möte.
Styrelsen för föreningen katekuemantet höll i träffen.

Här är vi och var befinner sig arbetet med katekumenatet i respektive land
Så här har historien sett ut:
Det här är en speciell fråga vi brottas med just nu
Katekumenatets kännetecken, håller de eller ser vi nya?
Det var väl de frågorna som låg till grund för mötet

Sverige berättar

Startade i Elisabeths församling då man sökte något annat sätt att prata om tro där man inte cementerade grupper som blev slutna. En präst från anglikanska kyrkan kom och berättade om katekumenatet, E gick en utbildning och blev såld. Carl-Gunnar Elwersson började med en liten grupp i Uppsala. Det var i början av 1990-talet.

Katekumenatet finns inte i hela Sverige, men i nästan alla stift. Föreningen satsar på rikstäckande kurser på två ställen, Helsjöns folkhögskola utanför Göteborg och Stjärnholms stiftsgård utanför Nyköping. Man får veta mer om grunderna för att kunna starta en grupp och man firar de fyra liturgierna. Liturgierna kommer från anglikanska kyrkan och från USA.

Förutom de stora kurserna uppmuntras också stiften att ge ”prova-på-dagar” i det lokala sammanhanget.  Föreningen vill dessutom finnas med i det större internationella sammanhanget, Eurocat, där man möts ekumeniskt kring katekumenatet och delar representationen från Sverige med den katolska kyrkan i Sverige. En längtan är att de lutherska kyrkorna ska kunna hitta sitt forum kring frågan.

Danmark berättar

Här startade man i Elisabeths spår. Anne fick pengar från sin biskop och provade på. De har talat och skrivit om det och har i år fått finnas med på den pedagogiska utbildningen. Även på prästutbildningen har man varit och berättat. Man har också åkt runt i stiften och haft endags-utbildningar. Man har inte prata så mycket med biskoparna.

Man har tre liturgier, välkomnandet, fördjupningen och sändningen.

Eftersom man har hög dop- och konfirmationsstatistik så är det inte så ofta som katekumenatet leder till just det.

Man har nu också utbildade medvandrare. Funderingar över ”det lågprofilerade” ledarskapet finns. Vägens gemenskap används som material, man har fått översätta materialet, men i Danmark skulle det behövas ett material som man skriver själva.

Finland berättar

Man har ”lånat” modellen från Sverige men längtar nu efter att tänka vidare.  Vad behöver man efter katekumenatet. ”Katekumenatet – ett idématerial för ledare” är ett material man gett ut. Det och annat material finns på nätet. Det finns nätverk som träffas en gång per år i Helsingfors för att få träffas och samtala om arbetet med katekumenatet.– “Imagination is more important than knowledge, Albert Einstein ” är ledordet.

Dagen är öppen för alla intresserade och initiativet tas på nationell nivå. Man har hemsidor för detta. I Finland finns inga föreningar i kyrkan utan det leds från central nivå. Det finns en arbetsgrupp för katekumenatet. Man brottas med frågan om varför katekumenatet inte sprids så snabbt som man skulle vilja och tänker att en orsak är att det är lite omständigt att sätta igång. Det efterfrågas färdiga program som visar hur man kan göra. I finska kyrkan finns många anställda, många präster och rätt bra ekonomi men en ovilja mot att arbeta kvällstid vilket gör det svårt att arbeta med katekumenatet. Det behövs att man arbetar mot en förändrad yrkesroll, både vad gäller prästens arbetstider men också hur prästerna är villiga att släppa in i ideella.

Grupper finns i princip över hela Finland men med större koncentration på några ställen, Uleåborg, Savolak och Åland. Det började i den svensktalande befolkningen, spred sig till den finsktalande där arbetet är större idag. Den starka strukturen i kyrkan möjliggör spridning.

Norge berättar

Här är man alldeles i början av arbetet helt enkelt för att det var svårt att få metoden att fästa. Det har varit lite fokus på vuxenundervisning, det stora dåliga samvetet. Trosopläringsprojeket har gällt 0 – 18 år. Man har varit nöjda med det man har, Alpha, samtalsgrupper o dyl. Esbjörn arbetar för att få gehör för katekumenatet. Bl.a. genom utbildningar av olika slag. Biskoparna börjar vakna. Inte minst utifrån ett nytt projekt riktat mot åldern 18-30 år, bla för högskolorna. Man söker att finna en norsk väg för katekumenatet och kallar det ”Vuxenväg till tro”.  Man har mycket få anställda i förhållande till församlingarnas storlek. Konfirmandföräldrar kan vara en målgrupp som man försöker anpassa arbetet för med ett förkortat katekumenat, 6 månader. Första försöket kommer att vara i Trondheim.

Även Finland provade med 6 månader vilket ledde till att gruppen ville fortsätta för att det var så roligt. I Danmark har provat med 8 gånger, surdegsmetoden! Man fångas av det och vill gärna fortsätta.

En tradition som inte förändras, den dör. Vad är det som är så viktigt i katekumenatet så det är ovärderligt att behålla?

Våra gemensamma frågor

Ekumeniskt sammanhang
När man säger att det är ekumeniskt, vad menar man med det?

Vi delar erfarenheten att det finns sökare som vill veta mer och samtala och våndan kring hur vi ska inbjuda. I eurocat är dopet det gemensamma. Samtalskontakter mellan olika kyrkor är viktiga i Finland. Erfarenheten är att andra kyrkor är mycket mer ”doktrincentrerade”.  Bra med samtalen i det stora men svårare i församlingen, där vi kanske mer ska uppmuntra sökaren att gå till sin egen församling. En erfarenhet är att det är pedagogiken som är det gemensamma, praktisk ekumenik. Alpha-grupper är oftare ekumeniska men i många församlingar är upplevelsen att man efter avslutad kurs går till frikyrkan.

Kan vår utmaning i katekumenatet vara att omsätta skapelseteologi och sakramentssyn i praktiken? En utmaning är att också i detta ta med sökarna i beslut om praktiska frågor. Liturgierna är det som ofta tilltalar den som tidigare gått Alpha. Vår medvetenhet om kunskapssyn mm behöver hålla hela vägen.

  • Prästen med eller inte?
  • Liturgierna
  • Vad gör vi efter katekumenatet?
  • Hur håller vi vid ångsiktigt och uthålligt?

 Katekumenatets kännetecken

– Katekumenernas frågor i centrum

Vad är din längtan? Vad har fört dig hit?
Jmfr Alpha… klart koncept, total struktur, man vet vad man kommer till.

I Danmark har man löst det med rubriker för de olika träffarna där man kan ställa sina frågor. Anne berättade om en amerikansk teolog som beskrivit sju stora frågor som nästan alla människor ställer sig, kanske kan de vara rubriken? Katekumenatet bygger på att vända sig till de man redan har relation till, konfirmandföräldrar tex. Fingertoppskänsla behövs för att upptäcka och våga fråga. Ledarens trygghet och kompetens är en avgörande skillnad mellan Alpha och katekumenatet. Där man i Alpha kan luta sig mot ett färdigt koncept måste man i katekumenatet vara trygg med att hantera frågor man inte vet innan. Viktigast är att kunna lyssna på människors berättelser (istället för frågor), görs det genuint så vill människor berätta. Ska man vara ett tydligt alternativ till Alpha så måste man vara tydlig med detta.

– Dopcentrerat

Viktigt i synnerhet för ledaren, men kanske inte med nödvändighet det som man pratar mest om. I Norge är det helt otänkbart att ha dopen i egna gudstjänster. I Sverige lever vi hela tiden i spänningen kring frågan hur dopet är i centrum. Viktigare att det sker dop än att man avstår, är en aspekt.

-Medvandrarskap

Människor som varit med ett tag som vill dela med sig av sin egen tro. Deras berättelser smittar, kan ge ord för sökaren som söker formulera sina. Medvandrarskap är en fin möjlighet att utveckla sin förmåga att dela tro, men det är en viktig uppgift för ledaren att hantera när medvandraren inte har en respektfull attityd utan vill säga svaren istället. När man inte känner medvandraren på förhand måste man som ledare förhålla sig på ett särskilt sätt. Att vara tydlig med reglerna för samtalet blir viktigt. Man kan forma reglerna ihop och stämma av dem med jämna mellanrum. (Hör hemma under samtalet som kunskapsform)

-Liturgierna.

Hjälper sökarna att ta steg på trons väg. Att knyta till gudstjänsten är något som alla tycker är viktigt.

I Danmark är det rätt så provocerande att be sökarna att ställa i gudstjänsten, Man har börjat att presentera och välkomna även andra nya i församlingen.

-Samtalet som kunskapsform / Delandet

Liknar AAs sätt att arbeta, tilltalar många men inte alla. Att använda olika sinnen är också viktigt, men det saknas i den här formuleringen. Pedagogik på hög nivå, kräver fingertoppskänsla för att välja metoder. Ledaruppgiften att hitta rätt metod för rätt samtal så att samtalet fortfarande blir det viktigaste och det som förstärks.

Vad är det för längtan vi möter? Elisabeth: har du tappat kontakten med Gud? Vill du fräscha upp din tro? Ledaren måste vara en erfaren troende som är trygg. Livet ställer frågor… Samtalen blir ofta djupa och utan fördomar.

 – Tydlig början o tydligt slut

Och sen då? Visa på annat man kan göra i församlingen är ett sätt. Att uppmuntra fortsatt gudstjänstdeltagande är ett sätt. Att uppmuntra den brinnande längtan att ta sig olika uttrycka. Hur gör vi det möjligt för katekumenerna att vara med och utveckla församlingslivet? Ställ frågan!!!

I Sverige är Frälsarkransen ibland ett nästa steg. Vad man än väljer så får församlingen ta i beräkningen att det händer något….

– Lågprofilerat ledarskap

Öva sig att ta ett steg tillbaka. När vi tar ett steg tillbaka visar vi en förväntan på sökaren att som vuxen människa ta ansvar för sin längtan och ta ett kliv framåt – vi kommer på samma nivå.

Hur går vi vidare?

  • Vill vi ha Nordiskt nätverk för katekumenatet?
  • Tex samling en gång per år utifrån något tema? Kan vi turas om att hålla det?
  • Alla vill att vi fortsätter.
  • Gärna att svenskarna håller i det som har föreningen som kan hålla i det.
  • Finland vill ta med frågan om att kunna hålla det.
  • Norge kan också tänka sig att ta hand om det så småningom.

Vi bestämde att Sverige inbjuder till Nordiskt möte november 2014 till Stockholm.

När vi ses nästa gång så kan vi utveckla nätverksstanken.
Tema nästa gång?  Vi har kvar frågor från den gemensamma listan.
Hur lång tid? En heldag, lunch till lunch. I alla fall längre än nu. Tiden på året är ok.

Vad står det om katekumenatet på nätet?

Danmark
Fyensstift
Odensedomkirke
Dåbsoplæring for voksne i Randers

Finland
Finska kyrkan

Norge
Kirke 18-30

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s