”Så vill jag ju också bli bemött själv”

En julhälsning till er alla!

Julen 2015

IMG_0227

’Advent är mörker och kyla’… sjunger vi i en av våra adventssånger. ’Men jag har baaara regn hos mig…’ vill jag då fortsätta med en annan känd låt. Sitter vid köksbordet i Gävle inför andra advent och tittar ut på skvalandet utanför. Men mörkt är det så att det räcker. Idag är en av de dagar det aldrig blir ljust över huvud taget. Suck!

Det känns också som att mörkret fallit över oss i Europa på ett helt nytt sätt detta år. Personligen har jag svårt att försöka locka fram mys- och julstämning när jag vet att så många inte ens har tak över huvudet där ute i mörkret. Hur ska jag förhålla mig till allt mörker jag ser och känner? Det är lätt att känna sig modfälld och otillräcklig. Jag försöker då att tänka att jag inte får ta på mig allt ansvar så att jag blir handlingsförlamad, utan göra det jag kan, där jag är. I vanliga fall brukar jag ha lätt att känna att Gud har en mening med att jag är den jag är och med att jag är där jag är. Förmodligen har inte det förändrats för att världen förändrats runt mig. Nu handlar det om att hitta vad min uppgift kan vara där jag är nu.

Någon sa att det är viktigt att möta människor i ögonhöjd. Det är något som gäller för alla tider och i alla situationer för mig. Jag försöker förstå och sätta mig in i hur den jag möter tänker.  Så vill jag ju också bli bemött själv.

Det här är ett förhållningssätt jag tycker så mycket om i en katekumenatsgrupp. Där möts vi öga mot öga, lyssnar, ger varandra tid och tar varandra på allvar. Delar tro och liv en stund för att hämta kraft i att höra andras berättelser, och i att det finns någon som vill lyssna på min. Det är ju också ett förhållningssätt jag kan ta med mig när jag möter nya människor. Se och lyssna.

För en man på vandring med sin gravida hustru var hjälpen någon som såg deras situation och gjorde vad han kunde för att hjälpa. Han tog inte in dem i sitt hem och lät dem dela allt, men han lät dem få en plats i sin närhet. För några enkla herdar ute på sitt uppdrag i den mörka natten var det att gå för att dela sin berättelse med familjen. Maria gömde allt detta i sitt hjärta. Svårare än så behöver det inte vara.

Min bön i advent och jul får bli: Gud, ge mig ett öppet hjärta så att jag kan vara dina händer och din röst när du möter människor här på jorden denna mörka tid. Hjälp mig också att se när du möter mig genom en medmänniska.  Amen

God Jul och ett Gott Nytt År till er alla.

Från oss alla i styrelsen, föreningen i katekumenatet i Sverige.

Genom Meta Måhl, vice ordförande.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till ”Så vill jag ju också bli bemött själv”

  1. Gunilla Nordin skriver:

    Tack Meta, jättefint skrivet. Gunilla N

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s