Nordiskt möte gav mersmak!

Förening katekumenatet i Sverige vill tacka alla som var med på våra inspirationsdagar 14-15 november i Stockholm 2013.

Vi startade med ett nordiskt möte där representanter från alla länder fanns med. Norge, Finland, Danmark och vi i Sverige. Susanne Lindström, ordförande hälsade alla välkomna och som inledare var biskop Eva Brunne: ”Ni är jorden salt och världens ljus”, ord som riktade sig till dem som var uppgivna och lite illa medfarna för att de skulle bli styrkta i att vara människa. Biskopen välkomnade särskilt de nordiska gästerna.

Vart befinner sig arbetet med katekumenatet i respektive land /Så här har historien sett ut/Det här är en speciell fråga vi brottas med just nu / Katekumenatets kännetecken, håller de eller ser vi nya?Ja det var några av de frågor vi samtalade med varandra om.

Sverige Startade i Elisabet Lindows församling då man sökte något annat sätt att prata om tro där man inte cementerade grupper som blev slutna. En präst från anglikanska kyrkan kom och berättade om katekumenatet, E gick en utbildning och blev såld. Carl-Gunnar Elversson började med en liten grupp i Uppsala. Det var i början av 1990-talet. Katekumenatet finns inte i hela Sverige, men i nästan alla stift. Föreningen satsar på rikstäckande kurser på två ställen, Helsjöns folkhögskola utanför Göteborg och Stjärnholms stiftsgård utanför Nyköping. Man får veta mer om grunderna för att kunna starta en grupp och man firar de fyra liturgierna. Liturgierna kommer från anglikanska kyrkan och från USA.

Förutom de stora kurserna uppmuntras också stiften att ge ”prova-på-dagar” i det lokala sammanhanget.  Föreningen vill dessutom finnas med i det större internationella sammanhanget, Eurocat, där man möts ekumeniskt kring katekumenatet och delar representationen från Sverige med den katolska kyrkan i Sverige. En längtan är att de lutherska kyrkorna ska kunna hitta sitt forum kring frågan.

Danmark Här startade man i Elisabets Lindows fotsspår. De fick pengar från sin biskop och provade på. De har talat och skrivit om det och har i år fått finnas med på den pedagogiska utbildningen. Även på prästutbildningen har man varit och berättat. Man har också åkt runt i stiften och haft endags-utbildningar. Man har inte prata så mycket med biskoparna.Man har tre liturgier, välkomnandet, fördjupningen och sändningen. Eftersom man har hög dop- och konfirmationsstatistik så är det inte så ofta som katekumenatet leder till just det.

Man har nu också utbildade medvandrare. Funderingar över ”det lågprofilerade” ledarskapet finns.  Vägens gemenskap används som material, man har fått översätta materialet, men i Danmark skulle det behövas ett material som man skriver själva.

Finland Man har ”lånat” modellen från Sverige men längtar nu efter att tänka vidare.  Vad behöver man efter katekumenatet. ”Katekumenatet – ett idématerial för ledare” är ett material man gett ut. Det och annat material finns på nätet. Det finns nätverk som träffas en gång per år i Helsingfors för att få träffas och samtala om arbetet med katekumenatet.– “Imagination is more important than knowledge, Albert Einstein ” är ledordet.

Dagen är öppen för alla intresserade och initiativet tas på nationell nivå. Man har hemsidor för detta. I Finland finns inga föreningar i kyrkan utan det leds från central nivå. Det finns en arbetsgrupp för katekumenatet. Man brottas med frågan om varför katekumenatet inte sprids så snabbt som man skulle vilja och tänker att en orsak är att det är lite omständigt att sätta igång. Det efterfrågas färdiga program som visar hur man kan göra. I finska kyrkan finns många anställda, många präster och rätt bra ekonomi men en ovilja mot att arbeta kvällstid vilket gör det svårt att arbeta med katekumenatet.

Det behövs att man arbetar mot en förändrad yrkesroll, både vad gäller prästens arbetstider men också hur prästerna är villiga att släppa in i ideella.

Grupper finns i princip över hela Finland men med större koncentration på några ställen, Uleåborg, Savolak och Åland. Det började i den svensktalande befolkningen, spred sig till den finsktalande där arbetet är större idag. Den starka strukturen i kyrkan möjliggör spridning.

Norge  Här är man alldeles i början av arbetet helt enkelt för att det var svårt att få metoden att fästa. Det har varit lite fokus på vuxenundervisning, det stora dåliga samvetet. Trosopläringsprojeket har gällt 0 – 18 år. Man har varit nöjda med det man har, Alpha, samtalsgrupper o dyl.  Norge arbetar för att få gehör för katekumenatet. Bl.a. genom utbildningar av olika slag. Biskoparna börjar vakna. Inte minst utifrån ett nytt projekt riktat mot åldern 18-30 år, bla för högskolorna. Man söker att finna en norsk väg för katekumenatet och kallar det ”Vuxenväg till tro”.  Man har mycket få anställda i förhållande till församlingarnas storlek. Konfirmandföräldrar kan vara en målgrupp som man försöker anpassa arbetet för med ett förkortat katekumenat, 6 månader. Första försöket kommer att vara i Trondhem.

Även Finland provade med 6 månader vilket ledde till att gruppen ville fortsätta för att det var så roligt. I Danmark har provat med 8 gånger, surdegsmetoden! Man fångas av det och vill gärna fortsätta.

Vi avslutade den nordiska träffen med att fira en rund bordsmässa tillsammans. Det var stort och enkelt. Att be på sitt eget modersmål och ändå känna gemenskap är något vi kommer att komma ihåg länge. Vi är glada med att fått utökat gemenskapen och vill fortsätta att mötas. Så 2014 inbjuder föreningen åter till en ny träff i Stockholm, då nya frågor kommer upp och vi fortsätter tillsammans med att utvecklas.

Åter stort tack!

IMG_0957.JPG (2)

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s