Gott nytt katekumenatsår

Hoppfullt 2012

När ett nytt hoppfullt år ligger framför oss läser jag en dikt om sjögurkan, dikten dyker bara upp, boken slår nästa upp sig själv. Sjögurkan är en av jordens allra älsta invånare och när sjögurkan känner sig hotat delar den sig i två delar. Det känns hoppfullt att få lämna, inte för att börja om utan för att kunna fortsätta. Så här skriver Wislawa Szymborska, nobelpristagare i litteratur, i sin dikt Autotomi där hon berättar om sjögurkan.

När oron lurar delar sig sjögurkan mitt itu: sitt ena lämnar den åt världen att förtära, med sitt andra lever den.

Den faller sönder i undergång och räddning, i böter och belöning, i det som var och det som komma skall.

Mitt på djurets kropp öppnar sig en klyfta vars båda kanter strax tar avsked av varandra. På ena kanten döden, på den andra livet. Här förtvivlan, där förhoppning.

Finns det någon våg, så rubbas inte skålarna. Finns det någon rättvisa, då har vi den här: Dö så långt nödvändigt växa till av allt som återstår.

ur Utopia, svensk översättning 1996.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s